Miracles do exist.
Skrivet: · Inspiration
Min väns historia om gårdagen.
Nu ska jag berätta om ett mirakel, ett mirakel som jag fick chansen att uppleva ikväll. Jag jobbar som djurskötare i Askersunds hembygdsgård. Kvällspasset började lida mot sitt slut och snart skulle jag sitta på cykeln på väg hem igen. Men innan det skulle jag kolla till hönsen så att allt stod rätt till. Jag öppnade dörren till hönsgården och allt såg ut som det skulle. Men efter en lite mer noggrann titt på marken fann jag 3 döda kycklingar ligga i spånet. "Fan", tänkte jag, tog en djup, sorgsen suck och böjde mig ned för att ta ut de döda kycklingarna. Jag tog upp den största av dem tre först. Den var iskall. Jag antog att den hade frusit ihjäl. Jag böjde mig ner för att ta upp kyckling nummer två. Den var alldeles uttorkad och det syntes att den hade legat död ett bra tag. Innan jag hann greppa den andra kycklingen kände jag en lätt, lätt ryckning i handen. Någonting hade rört på sig. Jag öppnade handen och såg på den lilla blöta, iskalla kycklingen som hade huvudet hängandes och kroppen ihopvikt som en boll. Inte kunde det väl varit den som rört på sig? Jo, mycket riktigt. Ytterligare ett svagt ryck i ena benet fick mig övertygad. Den levde fortfarande. Ett litet lyckorus for genom min kropp, 1 hade klarat sig i alla fall! Men samtidigt kom också paniken. Vad skulle jag göra med den? Mamman hade stött bort den eftersom hon hade på tok för många ägg att ruva på, hon hade helt enkelt inte plats för kycklingen. Och den var allt för svag, kall och livlös för att klara sig om jag hade lagt ner den på marken där jag först såg den igen. Så jag såg inte att jag hade något annat val än att ta med den hem. Efter att ha letat på handdukar och rivit söder toalettpapper som skulle hålla den torr och varm, hördes ett litet pip. Ett svagt litet pip, och sedan ett till.
Det är ungefär 6 timmar sedan jag hittade henne och under de här sex timmarna har det hänt mycket! Från att vara död till att ha öppnat ögonen, blivit tillräckligt stark för att hålla upp huvudet, fått upp värmen och torkat helt, börjat pipa (högljutt!!), nästan lärt sig gå och fått ett namn. Nu ligger Svea i min säng, tätt intill mig. Det är ett mirakel att hon lyckats överleva.
Nu ska jag berätta om ett mirakel, ett mirakel som jag fick chansen att uppleva ikväll. Jag jobbar som djurskötare i Askersunds hembygdsgård. Kvällspasset började lida mot sitt slut och snart skulle jag sitta på cykeln på väg hem igen. Men innan det skulle jag kolla till hönsen så att allt stod rätt till. Jag öppnade dörren till hönsgården och allt såg ut som det skulle. Men efter en lite mer noggrann titt på marken fann jag 3 döda kycklingar ligga i spånet. "Fan", tänkte jag, tog en djup, sorgsen suck och böjde mig ned för att ta ut de döda kycklingarna. Jag tog upp den största av dem tre först. Den var iskall. Jag antog att den hade frusit ihjäl. Jag böjde mig ner för att ta upp kyckling nummer två. Den var alldeles uttorkad och det syntes att den hade legat död ett bra tag. Innan jag hann greppa den andra kycklingen kände jag en lätt, lätt ryckning i handen. Någonting hade rört på sig. Jag öppnade handen och såg på den lilla blöta, iskalla kycklingen som hade huvudet hängandes och kroppen ihopvikt som en boll. Inte kunde det väl varit den som rört på sig? Jo, mycket riktigt. Ytterligare ett svagt ryck i ena benet fick mig övertygad. Den levde fortfarande. Ett litet lyckorus for genom min kropp, 1 hade klarat sig i alla fall! Men samtidigt kom också paniken. Vad skulle jag göra med den? Mamman hade stött bort den eftersom hon hade på tok för många ägg att ruva på, hon hade helt enkelt inte plats för kycklingen. Och den var allt för svag, kall och livlös för att klara sig om jag hade lagt ner den på marken där jag först såg den igen. Så jag såg inte att jag hade något annat val än att ta med den hem. Efter att ha letat på handdukar och rivit söder toalettpapper som skulle hålla den torr och varm, hördes ett litet pip. Ett svagt litet pip, och sedan ett till.
Det är ungefär 6 timmar sedan jag hittade henne och under de här sex timmarna har det hänt mycket! Från att vara död till att ha öppnat ögonen, blivit tillräckligt stark för att hålla upp huvudet, fått upp värmen och torkat helt, börjat pipa (högljutt!!), nästan lärt sig gå och fått ett namn. Nu ligger Svea i min säng, tätt intill mig. Det är ett mirakel att hon lyckats överleva.
