Halloj Godingar, nu när det är 2015 är det väl dags för en sammanfattning av 2014,inte sant!? Min jul va super, nyår lika så  - underbara vänner och familj! 

Under året 2014 har jag...

 

Tagit hand om djur...

Åh, jag sitter här helt paff. Man kan nog säga att filmen The Giver kommer bli succé - vilken fin film! Snacka om att ge en blick i hur bra vi har det, att vi verkligen ska ta tillvara på det vi har - vara tacksamma och våga stå upp för det man tror på. Nej, inte bara en tår har fallit från från mina ögon - underbar!

Se den här.

Idag är en såndär härlig dag, en sådan där dag då man känner för att rädda hela jorden, skapa fred i världen och göra mirakel där det behövs. Det bästa med dessa dagar, som kommer allt oftare, är att man verkligen tror på sig själv och tror att man kan göra allt lika enkelt som att vända en femma! Dagar som dessa tror jag att man kan flyga till månen på en makaron... Om alla planer skulle funka i praktiken i morgon? Njaaa, tveksamt - men idag - absolut!

 

Jag undrar så vad det är som triggar igång dessa dagar - vad har jag gjort under dagen, dagen innan osv som fått in mig på detta spår? Oavsett vad det är så mår man för himmla bra! Oslagbart!

 

Inte är det väl bara jag som vissa kvällar blir så inspirerad att jag kan sitta i timmar och klura på ideér, planer och mirakel man vill genomför!? 

 

Och som grädde på moset såhär på kvällskvisten - En underbar sång: Sunshine song av Jason Marz

 

Man blir så glad ibland. Jag har sagt det förut mem det tåls att säga igen : Vilka härliga människor dessa Kenyaner är! På skolan jobbar ett antal goa och glada människor. Jag har redan berättat lite om Gloria. Joseph, som är en av skolans vaktmästare, är en väldigt godhjärtad person som har visat oss runt i små byarna. Vi har fått gå med honom hem till honom och han har verkligen fått oss att förstå hur det är att leva här. 

 

En annan man, Abraham som också arbetar som vaktmästare har vi spenderat en del tid med de senaste dagarna. Han är en klok man som har många visa tankar och funderingar. Igår följde han med oss till en färgaffär för att köpa målarfärg till biblioteket. Tanken var att han skulle gå åt oss då priserna har en tendens att stiga avsevärt när man är vit..Problemet var att vi inte kunde bestämma oss om vad vi skulle ha, så vi beslutade helt enkelt att gå tillsammans. Väl framme, när vi hade bestämt oss började Abraham och mannen bakom disken distutera priset på swahili. Efter en stund vände sig Abraham till oss och sa på engelska: "Ni får ett bra pris. Men kom ihåg att behöver ni någonsin någnting annat - här eller någon annanstans - säg att ni är afrikaner så får ni ett rättvist pris.". Alla började skratta - jag, Therese, mannen bakom disken och en annan kund som stod brevid oss. Den andre kunden , en man i 30 år ålderna, svarade: "Det låter som ett knep som är lite väl genomskinligt.", han höll upp sin mörkbruna arm mot min vita. Alla skrattade. Alla utom Abraham. Han drog med pekfingret tvärs över min och mannens underarmar, som fortfarande låg jämnsides, och sa: "Om jag skär här skulle ni inte kunna se någon skillnad alls. På insidan är vi alla lika.". Alla slutade skratta, vi stod där för ett ögonblick i tystnad innan mannen tog ned sin arm och försökte skoja bort den nu ganska allvarliga stämmningen genom att säga saker som "vi kanske inte har samma blodgrupp" osv.Kanske förstod han inte budskapet - men det gjorde vi andra. Detta är bara ett av de många exempel på när Abraham sagt något som fått alla i omgivningen att stanna upp för ett ögonblick. Han visade på att även om situationen inte alls var rasistisk på någotvis så finns det ingrott i oss att vi är olika. Även om vi inte säger det högt så kanske vi tänker i dessa banor emellanåt. Detta är deffinitivt en lärdom jag ska ta med hem till Sverige. Att själv fått uppleva att var den som sticker ut ( en vit i ett afrikanskt samhälle , eller tvärt om, upp och ned eller bakvänt), den som alla ser, den som alla tittar på, är en erfarenhet alla borde ha. Uppenbarligen behandlar vi varandra olika - ibland med mening ibland utan att tänka på det. Alla borde få vara den som sticker ut från majoriteten någon gång  för att kunna skapa förståelse. Vad jag menar är att det Abraham sa är så sant och tänkvärt! Den mannen har alla hästat hemma och ibland säger han så fina saker att man mästan blir tårögd. Världen behöver fler människor som Abraham!

Ja som rubriken lyder; Bada aldrig med flippfliopps! De må vara skönt att traska ner i vattnet med skor på sig så man slipper känna den "äckliga botten" - men snälla, ta några andra skor som sitter fast på fötterna! Här om dagen åkte vi till en del av Diani Beach som är gömd, vet man inte att den finns där så hittar man den inte. Oerhört fin natur men grönskande klippor där vågorna dundrade in. Det enda problemet med denna delen av stranden var att det var överfull med skräp som driviet med havet - mestadels flippflopps.. Inte nog med att det ser fruktansvärt fullt ut och förstör den visuella delen, det är också farligt för det marina livet. Volker har x antal gånger vittnat att valhajar och sköldpaddor dött just pga att de fått i sig plast som flyter omkring som stoppar upp i deras tarmkanaler. Axel berättade också att ända ute på savannen i Tanzania hittar man plastpåsar osv som fladdrar i vinden. Ni där hemma kanske inte känner er träffade av detta, men det är värt att tänka på - allt du inte slänger i sopporna hamnar någon annanstans och det kan faktiskt, trots att det bara är en bit plast som inte är större än en tändsticksask, ta död på en 6-8 meter valhaj, eller annat djur som kanske är mer aktuellt i dina hemtrakter.. Bara en liten påminnelse såhär på kvällskvisten. 

 

TjingTjong!

Ni som känner mig vet, och kanske även ni som inte känner mig har listat ut det via bloggen nu, att djur ligger mig varmt om hjärtat. Jag var förberedd mentalt på att djurhållningen här inte skulle vara den samma som hemma, trots det kan det vara svårt att verkligen vara beredd när man väl står där och ser hur det går till. Jag har absolut inga tvivel på att människorna i detta land älskar djur - det tror jag verkligen, men man märker skillnader helt klart. Istället för att träna sina djur att göra rätt, är det ofta så att de bestraffas när de gör fel - något som verkligen tar emot att se på emellanåt. Helst av allt vill jag bara springa fram och säga stopp, men det är svårt - jag är tjej och vit, kan inte språket eller kulturen - hur ska jag kunna säga stopp och samtidigt inte förolämpa eller verka som en "besser wisser"? I mina ögon saknar många här förståelse för hur djuren fungerar - de är djur, inget mer..Men hur kan jag dömma? Att sett detta ett antal gånger med olika sorters djur på olika ställen har gett mig bevis på att den träningmetod som tex används hos delfinerna på Kolmården; positiv förstärkning , är den bästa. När man har ömsesidig tillit, när djur och människa samspelar och lyssnar till varandra, man måste inse att man är partners som ska sammarbeta för bäsa resultat. Jag kanske inte kan sätta stopp för allt jag ser, men jag kommer deffenitivt påverka vad jag kan.

 

Ni känner säkert till uttrycket all publicitet är bra publicitet - trots det vill jag ändå nämna att vi åkte till en SnakeFarm ca 20 min bilväg härifrån. Mannen som ägde detta var väldigt trevlig och drog igång direkt att presentera sina djur ljudligt och entusiastiskt. Till en början var detta väldigt kul och lärorikt men ju längre in i presentationerna vi kom och när vi alla tagit fram våra kameror för att fota de olika djuren började spexet. Mannen jaga upp ormarna för att få dem i försvars position eftersom att "de blir finast bilder då". Inte är jag en ormexpert men det jag lärt mig från min utbildning är att man helst ska låta ormarna vara när de ömsar skinn, nyss har ätit osv - dessa regler fanns inte här. Jag blev självklart frustread och visste inte vad jag skulle göra. Helst ville jag inte betala mannen de 300 shilling det kostade - jag vill inte bidra till att ormarna blir upstressade för "fina" bilder. Samtidigt vill man inte vara otrevlig eller oförskämd genom att lämna och gå därifrån. Vad jag istället gjorde var att lägga ner kameran i väskan och vägrade ta bilder oavsett hur mycket mannen spexade och insisterade på "one more, one more!". 

Som sagt: Man kan inte göra allt, men alla kan göra någonting. 

 

Go´ Kväll, 

Vilken härlig kväll det här är! Har en sånhär härlig sprudlande känsla i kroppen. Jag ler som ett fån för mig själv medan jag dansar utan hämmningar till MKTOs Classic. Underbart! 

 

Hallu Godingar!

Hoppas ni har det trevligt såhär en kväll i Juni. Själv kom jag nyss in från en springtur - det var på tiden!! - och ska när som krypa ner under täcket för natten. Satt som så många andra och skrollade genom nyhetsflödet på facebook och råkade av en slup hamna på en av metros alla artiklar. Denna gång med en snygging till brottsling i fokus. Läste genom artikeln och kommentarerna + dregalde lite över bilden i sådär 10 minuter...Ja - han är snygg, de tror jag att det är många som tycker trots att de i kommentarerna nedan artikeln skriver; "Han är psykopat", "Lås in han så vi får våra tjejer ifred" & "Han har en iskall blick. Psykopat. Men det passar ihop med kvinnor med så dålig självkänsla att de helst umgås med kriminella." osv. Kanske har jag fått det hela från bakfoten men tjejer, allvarligt - vem gillar inte en snygg badboy!? Det är ju inget fel med att tycka en grabb ser bra ut, brottsling eller ej - som många också skriver så kan utsidan vara yummy medan insidan kan slängas i sopporna. Snyggingar kan också göra dåliga val i livet, inte sant?

För min del - så där flera 100 mil bort, som bara ser bilder och läser artiklar, så kan jag väl ändå få dregla lite till utan att behöva känna mig träffad för "dålig självkänsla".. 

Go Kväll kära du,
Jag ska nu gå till kojs, i morgon väntar jobb 6-15 och sedan tar jag tåget direkt upp till härliga sommarstugan för att fira midsommar. Detta är troligen den ända tiden jag får där iår vilket känns väldigt sorgligt - men då ska det den lilla tid jag har bli guld värd!Jag har varken internet eller täckning så kommer inte höras fören på måndag - möjligen på tåget när jag sitter och har lite tråkigt ;)

 

Ha det så himmla glatt, stek i solen och ha en underbar midsommar! Puss på er

God Morgon GodisGubbar!

Jag har glömt att uppdatera er om hur det har gått för min bror även på Söndagens VM deltävling i Finland. Jag blir så stolt över min kära bruur när han kör sådär förhimmla bra som han kan. Även söndagen knep han en pallplats, 3a. Stolt som tuppen, i helgen får jag äntligen vara närvarande igen - med kameran i högsta hugg! I helgen går deltävlingarna i Enköping, Sverige - och jag är ledig från jobbet!

Hoppas ni får en trevlig dag!

God Kväll Godingar, 

Som ni kanske vet vid detta lag är Måndagar = Kolmården för min del. Idag hade vi avslutning genom att gå runt i parken och kolla på näst intill alla shower plus äta lite glass - bättre avslutning kan man knappast önska sig! Väl hemma somnade jag i soffa då det har blivit lite dåligt med sömn de senaste nättrena och inatt lär inte bli bättre. Jag blev precis klar med den nya designen, hoppas ni tycker den är lika fin som jag - faktiskt väldigt nöjd även om jag skulle vilja göra lite små ändringar på headern, men det får vänta till senare för nu är det nog dags för mig att dejta kudden och sova. I morgon väntar realkampen på skolan och sedan en kort jobbpass. Ha de gott så länge, God Natt.

 

Min fina broder gasade till sig en fin 3 plats + bästa svensk på dagens vm deltävling i Finland. Här håller vi alla tummar och tår för att det ska gå minst lika bra i morgon! Puss till min bruur!

Halloj,

Igår vid lunch fick vi det glädjande beskedet att skolan fått stipendium för de elever som laggt manken till och ordnat med en APL plats utomlands till våren 2015. Några ska åka till sydafrika och jobba med rovdjur, två till kambodja och jobba med elefanter, en till spanien för marina däggdjur och jag ska till uganda för att jobba som veterinär assistent. Det går knappt att beskriva hur underbart härligt detta känns! Att VI ska få denna möjlighet och jobba med erfrarna människor världen över, jag blir så stolt över alla mina goa klasskamrater som kämpat för dethär, måtte det gå bra för alla! Med glädje kommer alltid lite komplikationer - vi är 15 som vill åka men vi har endast fått medel för 10. I höst börjar alltså uttagningen - spännande och pirrigt men fy va roligt de kommer ha det, de som kommer iväg! Kenya i sommar och sedan Uganda efter några månader (förhoppningsvis) - underbart! Jag hoppas verkligen på att få se och uppleva annan kultur som gör att man kanske får en annorlunda syn på hela livet och ens tillvaro. Det ska bli så spännande att bo så mitt i allt - inga 5 stjärning hotell här inte då får man uppleva landet som bäst.

 

Hur unerbart häftigt ser inte detta ut o vara! Hit kan man faktiskt åka som volontär om man vill se länken längst ner.

 

 

Klicka här för o komma till projektet.

God Kväll kära läsare,

 

Som ni vet har mitt djurintresse funnits med redan från när blöjan satt på. Att leva på att ta hand om djur, som veterinär eller djurvårdare, har alltid varit en dröm. Samtidigt som jag kännt att veterinär är över min nivå både kunskapsmässigt och när man ser på vilket ansvar man har vilande på sina axlar - konsekvenserna av sitt beslut kan leda till liv eller död. Därför är jag mäkta imponerad av dessa människor som ägnat sitt liv åt att lära sig allt och lite till om djur. Med tiden och i och med alla underbara praktikplatser med fantastiskt inspirerande människor har gnistan om att även lilla jag skulle klara av yrket som veterinär vuxit sig väldigt stark! Därav har jag börjat kolla runt på olika skolor i Europa och kommit fram till beslutet att jag är villig att ägna mina nästkommande 6 år att studera + resten av mitt liv för att ta hand om dem som inte kan be oss människor och hjälp - nämligen djuren. I och med olika orsaker har jag valt att inte studera vidare i Sverige utan har mitt sikte på städerna Pudapest eller Edinburgh.

 

Varför krångla så kan många tycka? Varför inte skulle jag säga? Är det inte meningen att man ska töja på sina gränser för att utvecklas? Kanske tar jag mig vatten över huvudet när jag sätter mig i skolbänken i ett land där jag ej kan språket utanför skolområdet och dessutom flyttar flera hundra mil bort från alla jag känner. Nå, en utmaning helt klart - men en utmaning värd att satsa på, inte sant? 

 

Tyvärr kan inte allt sväva på rosa moln och flyter inte alltid som en dans på rosor. Det uppstår komplikationer i "uppoffringar". Jag har aldrig tidigare brytt mig om pengar, att ha en god ekonomi har alltid bara varit en bonus i minga ögon så länge jag är glad och är nöjd med det jag gör och har så behöver jag inte mer. Jag menar inte att jag är stenrik och är ekonomisk oberoende, inte tvärt om heller för den delen - jag är precis som alla andra, klarar mig på det jag har och kräver varken mer eller mindre. Men i detta fall har jag kommit till en vädpunkt där jag insett att något så litet och obetydligt i mina ögon som pengar faktiskt kan ha stort inflytande på mitt liv trots allt. Jag vet inte om jag ska rynka pannan, tänka om & lägga ner eller anta utmaningen när jag ser slutsumman från budgeten på vad hela kalaset skulle kosta.

Men som ni som känner mig vet - ge upp är inte ett alternativ , inte ens i de allra svåraste situationer. Allt har en lösning, det gäller bara att hitta den. Hoppas bara att målmedvetenheten hänger i när det inte längre handlar om små saker som ex träning. Rätta mig om jag har fel men: Ju äldre man blir, ju större blir utmaningarna och ju säkrare måste man vara på vilka strider man ska ta. En krigare lägger sig inte för att dö - en krigare dör i strid!

 

Frågan är bör jag anta utmaningen och göra min livs uppoffring, eller ska jag ge upp och nöja mig med det jag har? Är utvecklig alltid bäst? Jag har hört att ska man vinna allt - måste man satsa allt.

 

 

Halloj godigar! 

Här händer inte mycket därav ingen bloggning. Hur som så har jag varit Anitas klinik på en föreläsning om ögonsjukdommar på hundar i förrgår. Min mobil försvann på kuppen men den har nu hittat hem igen. Har spenderat en hel de tid framför datorn de senaste dagarna, mer än vanligt faktiskt. Har sett dokumentärer om allt mellan himmel och jord hahah en dekumentär var denna ovan om bermuda triangeln. Det är ett knepigt fenomen det där alltså, och klokare blir man inte av att läsa, se osv mer om det... Rekommenderar iaf att se denna, man blir väldigt nyfiken på vad som egentlige försigår därborta!!