TjingTjong!

Ni som känner mig vet, och kanske även ni som inte känner mig har listat ut det via bloggen nu, att djur ligger mig varmt om hjärtat. Jag var förberedd mentalt på att djurhållningen här inte skulle vara den samma som hemma, trots det kan det vara svårt att verkligen vara beredd när man väl står där och ser hur det går till. Jag har absolut inga tvivel på att människorna i detta land älskar djur - det tror jag verkligen, men man märker skillnader helt klart. Istället för att träna sina djur att göra rätt, är det ofta så att de bestraffas när de gör fel - något som verkligen tar emot att se på emellanåt. Helst av allt vill jag bara springa fram och säga stopp, men det är svårt - jag är tjej och vit, kan inte språket eller kulturen - hur ska jag kunna säga stopp och samtidigt inte förolämpa eller verka som en "besser wisser"? I mina ögon saknar många här förståelse för hur djuren fungerar - de är djur, inget mer..Men hur kan jag dömma? Att sett detta ett antal gånger med olika sorters djur på olika ställen har gett mig bevis på att den träningmetod som tex används hos delfinerna på Kolmården; positiv förstärkning , är den bästa. När man har ömsesidig tillit, när djur och människa samspelar och lyssnar till varandra, man måste inse att man är partners som ska sammarbeta för bäsa resultat. Jag kanske inte kan sätta stopp för allt jag ser, men jag kommer deffenitivt påverka vad jag kan.

 

Ni känner säkert till uttrycket all publicitet är bra publicitet - trots det vill jag ändå nämna att vi åkte till en SnakeFarm ca 20 min bilväg härifrån. Mannen som ägde detta var väldigt trevlig och drog igång direkt att presentera sina djur ljudligt och entusiastiskt. Till en början var detta väldigt kul och lärorikt men ju längre in i presentationerna vi kom och när vi alla tagit fram våra kameror för att fota de olika djuren började spexet. Mannen jaga upp ormarna för att få dem i försvars position eftersom att "de blir finast bilder då". Inte är jag en ormexpert men det jag lärt mig från min utbildning är att man helst ska låta ormarna vara när de ömsar skinn, nyss har ätit osv - dessa regler fanns inte här. Jag blev självklart frustread och visste inte vad jag skulle göra. Helst ville jag inte betala mannen de 300 shilling det kostade - jag vill inte bidra till att ormarna blir upstressade för "fina" bilder. Samtidigt vill man inte vara otrevlig eller oförskämd genom att lämna och gå därifrån. Vad jag istället gjorde var att lägga ner kameran i väskan och vägrade ta bilder oavsett hur mycket mannen spexade och insisterade på "one more, one more!". 

Som sagt: Man kan inte göra allt, men alla kan göra någonting.