Hallå, då är jag hemma i Sverige igen. Flyget mellan Addis Ababa och Stockholm fick motorfel så vi fick vända i luften tillbaka till Etiopien. Där blev vi kvar någon timme innan vi fick ett nytt plan. ca 7 timmar försenade,dvs ca 27 h på resande fot, var det väl på tiden att landa och slippa sitta stilla och vänta.. 

Min mor mötte upp mig på flygplatsen och efter att ha kramat om Therese och tackat för en härlig reskompis blev vårt första stopp donken!

 

Men fy bubblan vilken härlig tid jag har haft i Kenya. Aldrig trode jag att det skulle nästa in sig så djup i mig! Helst av allt ville jag inte tillbaka alls, en månad är lång semester och man har börjat skapa sig ett liv där man tillbringat sin tid. Man har fått in rutiner, känner igen folk på gatan, har fått vänner, känner sig bekväm och hemma - det var tungt att säga hej då till alla de fina människor man lärt känna , vem vet - kanske kommer vi aldrig mer ses.. Nej - jag ska tillbaka, så lätt slipper de inte undan mig!

Man blir så glad ibland. Jag har sagt det förut mem det tåls att säga igen : Vilka härliga människor dessa Kenyaner är! På skolan jobbar ett antal goa och glada människor. Jag har redan berättat lite om Gloria. Joseph, som är en av skolans vaktmästare, är en väldigt godhjärtad person som har visat oss runt i små byarna. Vi har fått gå med honom hem till honom och han har verkligen fått oss att förstå hur det är att leva här. 

 

En annan man, Abraham som också arbetar som vaktmästare har vi spenderat en del tid med de senaste dagarna. Han är en klok man som har många visa tankar och funderingar. Igår följde han med oss till en färgaffär för att köpa målarfärg till biblioteket. Tanken var att han skulle gå åt oss då priserna har en tendens att stiga avsevärt när man är vit..Problemet var att vi inte kunde bestämma oss om vad vi skulle ha, så vi beslutade helt enkelt att gå tillsammans. Väl framme, när vi hade bestämt oss började Abraham och mannen bakom disken distutera priset på swahili. Efter en stund vände sig Abraham till oss och sa på engelska: "Ni får ett bra pris. Men kom ihåg att behöver ni någonsin någnting annat - här eller någon annanstans - säg att ni är afrikaner så får ni ett rättvist pris.". Alla började skratta - jag, Therese, mannen bakom disken och en annan kund som stod brevid oss. Den andre kunden , en man i 30 år ålderna, svarade: "Det låter som ett knep som är lite väl genomskinligt.", han höll upp sin mörkbruna arm mot min vita. Alla skrattade. Alla utom Abraham. Han drog med pekfingret tvärs över min och mannens underarmar, som fortfarande låg jämnsides, och sa: "Om jag skär här skulle ni inte kunna se någon skillnad alls. På insidan är vi alla lika.". Alla slutade skratta, vi stod där för ett ögonblick i tystnad innan mannen tog ned sin arm och försökte skoja bort den nu ganska allvarliga stämmningen genom att säga saker som "vi kanske inte har samma blodgrupp" osv.Kanske förstod han inte budskapet - men det gjorde vi andra. Detta är bara ett av de många exempel på när Abraham sagt något som fått alla i omgivningen att stanna upp för ett ögonblick. Han visade på att även om situationen inte alls var rasistisk på någotvis så finns det ingrott i oss att vi är olika. Även om vi inte säger det högt så kanske vi tänker i dessa banor emellanåt. Detta är deffinitivt en lärdom jag ska ta med hem till Sverige. Att själv fått uppleva att var den som sticker ut ( en vit i ett afrikanskt samhälle , eller tvärt om, upp och ned eller bakvänt), den som alla ser, den som alla tittar på, är en erfarenhet alla borde ha. Uppenbarligen behandlar vi varandra olika - ibland med mening ibland utan att tänka på det. Alla borde få vara den som sticker ut från majoriteten någon gång  för att kunna skapa förståelse. Vad jag menar är att det Abraham sa är så sant och tänkvärt! Den mannen har alla hästat hemma och ibland säger han så fina saker att man mästan blir tårögd. Världen behöver fler människor som Abraham!

Vi har inte bara hunnit med safari dessa dagar, vi har också hunnit med ett besök på i en Masaiby - förhoppnigsvis får vi tid att åka tillbaka dit då vi blev inbjudna till middag och att de ska slakta en get för vår skull - hoppas vi får en dag över, vilken ära det skulle vara!

Killen som visade oss runt kallde vi för Ole, hela hans namn var på tok för krångligt att komma ihåg. Han var en av de 52 personer som bodde i byn. En by är en familj, fadern hade 6 fruar och tillsammans med alla deras barn bodde dom i små fina lerhyddor. Hyddorna är placerade i en ring, i mitten av ringen finns ett törnsnårsstaket där de innanför har sitt älskade boskap - på så sätt har dom gjort vad dom kunnat för att itne hyenor, geoparder eller lejon ska ta några djur för dem. 

Vi blev instuerade av byns eldman hur de gör eld och fick dessutom varsina eldredskap för att ta med hem till vårt land och sprida kunskapen. Som "bränsle" användes torkat elefantbajs - självklart ville vi ha varsin påse sådant också, en sån chans för man ju bara inte missa! ;)

Som avslut stämmde hela byn in i sång och där stod vi som trollbundna medan de dansade på deras härliga vis - lite annat än i Sverige!

 

Hejhå, Nu är vi tillbaka i vårt kära Gate House som det heter och vi har varit på en superhärlig 2 dagars safari i Tsavo East. Tyvärr blev det inget big five för oss vi såg varken geopard eller noshörning, men en snabb glimt av en lejonninea på jakt. Dessutom räknade vi upp till över 100 närmare 200 elefenter - så sjukt att mycket att de andra tillslut satte sig ner eftersom att det bara var elefanter vi såg och dom var ÖVERALLT! Redan 1 minut in, precic efter att vi gissat på att någonsorts antilop skulle vara det första djuret vi skulle se och att de större djuren så som ex elefant skulle vi få se om vi hade tur, står en flock på ca 30 elefanter i buskarna. Det värmer i hjärtat att se att det finns några kvar iaf.

På kvällen vid Voi Wildlife Lodge, efter en god afrikans buffé,  satt vi på terassen och kollade på stjärnor - helt plötsligt ser vi att 43, noga räknat, elefanter lyckats smyga sig till vattenhålet 50 meter från oss för att dricka vatten. Ett under att så många stora djur knappt ger ifrån sig något ljud! Det enda vi hörde var en dovs mullrande till och från och en plask av en snabel eller fot på vift - så där satt vi, under en lysande klar stjärnhimmel och kollade på dessa magnifika djur - nästan så detta var det bästa delen av hela safarit.

 

Djur vi såg: Elefanter, Zebror, Elefanter, Lejon, Vattenbock, Impala, Giraffgasell, Elefanter, Giraffer,Babianer, Hyena, Buffel, en hög olika fåglar i vackra färger och former, lite fler elefanter, andra olika arter antiloper och gaseller. Hur som är vi riktigt nöjda!

 

Dessa små godingar hittade jag när vi gjorde ett snabbstopp precis innan grinden.

Holy Moly vilken härlig eftermiddag vi har haft! Ali tog oss till en witchdoctor - det kan ha varit dom absolut roligaste 20 minuter i hela mitt liv - vi alla skratta tills tårarna rann, vilken härlig människa! Trots att vi inte förstod ett ord utav vad han sa utan att Ali översatte så skratta man konstant - snacka om att kunna underhålla! Även om skratt och glädjetårar ingick i priset var han mediciner absolut funktionsdugliga. De använder samma saker som vi har i våra läkemedel fast de använder växterna istället för tabletter. Vi alla testade ett pulver man sniffade i sig i näsan för att motstå förkylning - det svider än såhär ca 3 timmar efter... På bilden ser ni Axel, stjärnan i det hela och mig - Axel och jag fick spela gifta och på bilden poserar vi fint med ett kärlekselexis och en rot till för männen när de vill "överraska sin fru" hahah kan säga att det var nog den enda förklaringen vi förstod när han själv visade med sina stora handgester och ljudeffekter. Underbar man -underbar upplevelse - helt klart ett måste om du åker hit i närheten du kommer aldrig glömma det och du kommer deffenitivt få ett gott skratt! Jag ska försöka ladda upp en video i sinom tid.

 

Vidare från mediciner till en underbar solnedgång där kongofloden mynnar ut i havet för en kall juice. När solen gått ner åkte vi in till stan för att käka lokal BBQ, vi har lärt oss att regel #1 när det kommer till kenyansk mat är kött.

När vi anländer möts vi av en kille hög som ett hus med en kruka hash under armen - det är vågat att gå runt med sådant så öppet , här är fängelse straffet 10 år. Hur som, när vi lyckats skaka av oss honom går vi in för att beställa vad vi önskar äta. Rummet är vitkaklat golv till tak, ljuset är skummt, flugorna täcker storadelar av väggarna, det är varmare än utanför och du möts av doften av rått kött och blod och synen av en stor bandsåg och ett x antal slaktade getter och kor hängandes från taket - aptiten gick ned på noll. Vi beställde och pekade ut vilka bitar vi ville ha, fick dessa styckade och tog vår stora gemensamma tallrik till grillmästaren. Efter ca 30 min väntan på svarta plast stolar i ena hörnet av restaurangen där ljuset var som skummast blev vi serverade vår mat. Det bästa var att här använder man inte bestick, alla äter från samma tallrik och det är massor av mat - adjö vett och etikett! Maten var UNDERBAR! Jag har aldrig ätit något så gott som Mathaha och kött; Mathaha är en mix av alla kenyas bönor, majs och potatis i ett mos - man ta mos i handen, trycker fast en liten köttbit och äter. Det måste bara smakas - annars har man verkligen missat något i livet!

 

God Dag! 
Dagens dyk blev tyvärr inställt igen pga att Ali inte blivit helt kvitt Malarian - men i morgon är det hugget i sten att det ska bli av, så ser väldigt mycket fram emot det! Teoridelen och alla poolövningar för Open Water är klart så nu gäller det bara att komma ut i havet och visa vad man lärt sig!

Några dagar framöver verkar det finnas mycket planer så kameran kommer troligen gå på högvarv - det kommer ni nog att gilla minst lika mycket som jag. 

Om någon timme är tanke att vi ska åka till en witch doctor som gör hemkokade mediciner - vi ska se vad han har åt lilla mig! Volker tyckte vi skulle köpa med lite kärlekselexir var, det kan ju alltid vara bra o ha - kanske kan vara något hahah

 

Jag tänkte också berätta om den skolan vi kommer tillbringa mest tid på. Det är ett lågstadium för ungar från 2 år och uppåt. Barnen där pekar på oss, pratar till oss på swahili så vi inte förstår och skrattar,  riktiga små retstickor är dom allihopa haha

Vi har lite smått börjat att arangera ett bibliotek som vi ska försöka hinna klart med och öppna för barnen innan vår tid här är slut, de uppskattas väldigt mycket. Vi var tvungna att låsa dörren in till biblioteket när vi sorterade alla böcker för att alla ville vara med, bläddra, läsa och bli lästa för - nyfikna helt klart. Skolan administreras av en superhärlig tjej vid namn Gloria som gör underverk, trots att hon inte har någon administrativ utbildning alls sköter hon allt administrativt och driver skolan - väldigt imponerad, härligare människa får man leta efter!

Där finns också några tyska volontärer som vi spenderat en del tid med, även dom superhärliga!

 

Undervisningen här är väldigt olik den vi har i Sverige. Här matas man med kunskap, men man frågar aldrig något. Till skillnad från sverige där vi mer och mer blir inriktade på att disskutera och tänka fritt osv - bra eller dåligt, det beror självklart på vem man är. De barn som inte förstår första gången får ännu en genomgång som går långsammare. Det finns nog inget riktigt svar på vilket av de två systemen som är de bästa, men jag vet att inget av dem är optimalt för alla.

 

Ja som rubriken lyder; Bada aldrig med flippfliopps! De må vara skönt att traska ner i vattnet med skor på sig så man slipper känna den "äckliga botten" - men snälla, ta några andra skor som sitter fast på fötterna! Här om dagen åkte vi till en del av Diani Beach som är gömd, vet man inte att den finns där så hittar man den inte. Oerhört fin natur men grönskande klippor där vågorna dundrade in. Det enda problemet med denna delen av stranden var att det var överfull med skräp som driviet med havet - mestadels flippflopps.. Inte nog med att det ser fruktansvärt fullt ut och förstör den visuella delen, det är också farligt för det marina livet. Volker har x antal gånger vittnat att valhajar och sköldpaddor dött just pga att de fått i sig plast som flyter omkring som stoppar upp i deras tarmkanaler. Axel berättade också att ända ute på savannen i Tanzania hittar man plastpåsar osv som fladdrar i vinden. Ni där hemma kanske inte känner er träffade av detta, men det är värt att tänka på - allt du inte slänger i sopporna hamnar någon annanstans och det kan faktiskt, trots att det bara är en bit plast som inte är större än en tändsticksask, ta död på en 6-8 meter valhaj, eller annat djur som kanske är mer aktuellt i dina hemtrakter.. Bara en liten påminnelse såhär på kvällskvisten. 

 

Go Kväll,

Här är bäcksvart vid 19.00 ch dagljust vid 06.00, man får in en himmla härlig dygnsrytm naturligt! Jag ligger nu i soffan på altan och lyssnar på fåglar och schyssor, snart ska vi dra oss om YibbaYabba för att se vm finalen i fotboll tillsammans med alla glada kenyaner. Imorgon väntar vår första dykning i havet, egentligen skulle vi gjort det i förr går men vår kära instruktör, Ali, fick malaria. Nu är han på G igen som tur är. Det är lustigt dethär med sjukdommar, tycker ni inte? Skulle Ali varit i Sverige är det tveksamt om sjukvården skulle klara av att bota honom, medan det är självklart här. Man som kan tro att vi kommit längre inom sjukvård osv men så verkar inte vara fallet.

 

Jag och Theres gick för någon dag sedan yill affären för att köpa frukt, jag blev superlycklig när jag såg ett berg med morötter! Lyckliga gick vi hem med mango, morötter och färskpressad mangojuice, nöjda drack och åt vi. Ska också tillägga att frukten här... det går inte ens att jämnföra med sveriges - vad ska jag ta mig till när jag kommer hem och det inte kommer finns färsk mango!!? Hur som, senare samma dag åkte vi ut på en rundtur med Ali för att få se lite mer av landet, när vi åker genom de aldra fattigaste delarna av stadens "shopping gata" där det bla hängde härsket kött och fisk, frukter osv säger Ali: "Här finns allt man behöver, dock är det inte hygiensikt. Ät aldrig något från gatan. Jag upprepar ät aldrig något från gatan. Jag är van , men med era magar kommer ni vara döda inom några timmar." Både jag och Theres kollade på varandra och kände oss träffade. Jag kan ärligt säga att jag gick hem och skrev ett fint brev till min familj om det var så att jag nu skulle dö på riktigt. Såhät i efterhand är det hela lite komiskt, jag dog inte (uppenbarlIgen) och nu lever jag på morötter precis som i Sverige - dom är suer goda!

 

En av de maträtter vi blivit serverade av vår gullige kock Osman.

 

 

 

TjingTjong!

Ni som känner mig vet, och kanske även ni som inte känner mig har listat ut det via bloggen nu, att djur ligger mig varmt om hjärtat. Jag var förberedd mentalt på att djurhållningen här inte skulle vara den samma som hemma, trots det kan det vara svårt att verkligen vara beredd när man väl står där och ser hur det går till. Jag har absolut inga tvivel på att människorna i detta land älskar djur - det tror jag verkligen, men man märker skillnader helt klart. Istället för att träna sina djur att göra rätt, är det ofta så att de bestraffas när de gör fel - något som verkligen tar emot att se på emellanåt. Helst av allt vill jag bara springa fram och säga stopp, men det är svårt - jag är tjej och vit, kan inte språket eller kulturen - hur ska jag kunna säga stopp och samtidigt inte förolämpa eller verka som en "besser wisser"? I mina ögon saknar många här förståelse för hur djuren fungerar - de är djur, inget mer..Men hur kan jag dömma? Att sett detta ett antal gånger med olika sorters djur på olika ställen har gett mig bevis på att den träningmetod som tex används hos delfinerna på Kolmården; positiv förstärkning , är den bästa. När man har ömsesidig tillit, när djur och människa samspelar och lyssnar till varandra, man måste inse att man är partners som ska sammarbeta för bäsa resultat. Jag kanske inte kan sätta stopp för allt jag ser, men jag kommer deffenitivt påverka vad jag kan.

 

Ni känner säkert till uttrycket all publicitet är bra publicitet - trots det vill jag ändå nämna att vi åkte till en SnakeFarm ca 20 min bilväg härifrån. Mannen som ägde detta var väldigt trevlig och drog igång direkt att presentera sina djur ljudligt och entusiastiskt. Till en början var detta väldigt kul och lärorikt men ju längre in i presentationerna vi kom och när vi alla tagit fram våra kameror för att fota de olika djuren började spexet. Mannen jaga upp ormarna för att få dem i försvars position eftersom att "de blir finast bilder då". Inte är jag en ormexpert men det jag lärt mig från min utbildning är att man helst ska låta ormarna vara när de ömsar skinn, nyss har ätit osv - dessa regler fanns inte här. Jag blev självklart frustread och visste inte vad jag skulle göra. Helst ville jag inte betala mannen de 300 shilling det kostade - jag vill inte bidra till att ormarna blir upstressade för "fina" bilder. Samtidigt vill man inte vara otrevlig eller oförskämd genom att lämna och gå därifrån. Vad jag istället gjorde var att lägga ner kameran i väskan och vägrade ta bilder oavsett hur mycket mannen spexade och insisterade på "one more, one more!". 

Som sagt: Man kan inte göra allt, men alla kan göra någonting. 

 

God Morgon!

 

Idag är det söndag vilket betyder ledig dag, vi hoppas på riktigt fint väder så vi kan ligga vid poolen hela dagen! Men först - en beachwalk med Scooby och Thonga, 2 av de 6 rottweiler som vaktar här på gården.

 

Jag vet att många av er troligen är lite nyfikna på hur läget är här nere med säkerhet osv. Jag kan säga att jag har aldrig känt mig mer välkommen och säker i ett annat land förut. Jag har känt mig mer otrygg i vissa städer i Europa helt klart. Självklart ska man inte vara för naiv och man bör inte vistas överallt när mörkret lagt sig, men lika så är det i Sverige - inte sant? Alla städer har "sina gator". 

 

Jag har fått höra att "granat attacken" som skedde här på Diani i vintras på en bar, var en påsksmällare.. Är detta sant så är det verkligen ett bevis på vilket makt media har. Turismen har minskat markant sedan detta hände, och speciellt eftersom att England avråde från att resa hit, vilket självklart gör att landet får sämre ekonomi.

En av de saker som slog mig när jag för första gången gick på stranden var att här finns inga turister alls! Stället är ju underbart och en dröm för folk som vill sola och bada i havet! Det är barn som spelar fotboll, unga grabbar som tränar akrobatiska konster, män som fiskar, folk som säljer saker, det ligger dromedarer som väntar på att det ska komma folk som vill rida, folk tränar - de praktiskt taget gör allt på stranden! - snacka om en ofunnen pärla!

Det jag vill säga är att man behöver inte alls känna sig osäker om man ska resa hit. Volker gjorde även en bra jämnförelse där han menar att skulle det finnas några konflikter så ger dom sig inte på turister. Precis som att maffian i Göteborg till exempel inte går på civilapersoner. Dom kanske finns där, men de sköter sig själva. Snarare än att avråda till att åka hit skulle jag mer än gärna se att fler människor kommer. Som jag skrev i mitt förra inlägg att man inte förstår hur det verkligen är här fören man sett det med egna ögon, Jag vet hur detta har påverkat mig och jag är så glad att jag fått se detta för nu förstår jag verkligen situationen och jag vet att även lilla jag kan hjälpa med de kunskap och de små resurser jag kan bidra med- något jag inte kännt förut. Därför vore det underbart om fler kom hit, att se och uppleva själv. Jag vet att landet kommer röra vid ditt hjärta på något sätt oavsett vem du är. 

 

Mambo!

Nu har jag tagit mitt förnuft till fånga och gått och köpt mig ett modem med 1 månads internet. YibbaYabbas Wifi var inte så himmla bra, eller funkade inte alls skulle jag säga, så nu har jag mitt eget. Så vart ska jag börja!? Jag tror vi tar allt i tur och ordning, det låter väl bästså, ellerhur? ;) 

 

 

I måndags, den 7 juli mellanlandade vi i Addis Ababa, Etiopien, i ca 4 timmar. Eftersom att det är min första gång jag flyger var allt helt nytt för mig, så självklart skulle jag strula till det, Jag skaffade visum för etiopien och var påväg ut från flygplatsen... somtur var blev jag stoppad och fick personlig eskort till väntsalen för "transfer passenger". Vakten skrattade bara på huvudet när han såg mina biljetter påväg ut från flygplatsen, tog mig på axeln och förde mig rätt.

När vi väl kom till Kenya möttes vi upp av en taxi som tog oss genom Mombassa till Diani Beach. Det både skär i mitt hjärta samtidigt som det totalt smälter. Det är på riktigt. All den fattigdom och alla dessa, som vi anser, vedervärdiga levnadsförhållande man läser om, ser på tv osv är tvättäkta. Men det är inte fören man kommer hit och ser det med egna ögon som man verkligen inser hur dessa människor lever. Barn går på gatorna utan skor och i stora,håliga, skitiga t-shirts. Husen är byggda av ihopflätade grenar täkta med lera, plåt, gammla presseningar, kartonger - dom har helt enkelt tagit vad dem havit. Det går katter, hundar, får, getter, höns och kor på gatorna, det är fullt med tuctucs, motorcyklar, bilar, människor och djur överallt!!! Längs gatorna sitter människor och säljer skrot; rostiga kedjor, gårdagens tidning, sönderskurna däck osv. Det ligger drivvis med skräp vart man än vänder. I kassan för färjan över till Diani satt en 10 årig flicka. 

 

Som sagt hjärtat både skär och smälter, för trots att människrona lever såhär, har jag inte sett en enda som inte är glad. Vart man än går hälsar folk, det spelar ingen roll om man går på andra sidan gatan så hör man någon som ropar Jambo eller liknande. Folk skämtar, skrattar, ler och hälsar, frågar hur man mår, småpratar på engelska med härligt brytning på swahili. Inga sura miner vad jag sett efter denna vecka! Det jag slogs av var att kanske är det så trots allt att pengar inte är allt. Du kan inte köoa lycka för pengarn. Kanske ligger det mer sanning i det uttrycket än vi egentligen förstår. 

Det roliga med mina funderingar över detta var att de bekräftades av Volker, mannen vi bor hos, senare under samma dag utan att jag nämnt detta, han sa; " Deppression finns inte här. Alla tycker så synd om dem, att de ska behöva bo i danna lerhyddor utan färsk vatten osv. Men sedu de gråter inte för de." 

 

 

Jambo! 

Hoppas ni har det varmt och gosigt i Sverige, här i Kenya är det iaf väldigt varmt, fuktigt och soligt! Jag har förtillfället hittat ett internet men hoppas på att kunna hinna gå ner till YibbaYabba, dvs den likala pubben, där det finns gratis wifi. Igår kväll visades fotbolls vm där och folket var samlat för at gemensamt se, likaså ikväll. Jag är inte där, jag sitter under mitt myggnät i min lilla säng och pluggar dykning inför morgondagen då lektionerna fortsätter, dessutom klurar jag lite på vad vi ska hitta på med barnen på skolan - lite lekar osv. Vi har hunnit med sjukt mycket dessa dagar och det känns som att jag varit här i flera veckor redan! Jag trivs verkligen och inom några dagar är det dags att ge sig ut i havet och lämna poolenmed dykutrustningen - det kommer bli underbart!

 

Eftersom att vi här ligger 1 timmer före er där hemma är det dags för mig att gå till kojs - här blir bäcksvart vid 19.00 och dagsljus vid 6.00 , man får helt klart en naturlig och härlig dygnsrytm! 

 

Puss på er därhemma och jag ska försöka hitta bättre internet så ni kan få se bilder osv inom kort!

 

P.S Vill också bara tillägga till er som är oroliga för mig här nere att jag har aldrig kännt mig mer säker än här - vilket underbart folk!!!