Go Kväll,

Här är bäcksvart vid 19.00 ch dagljust vid 06.00, man får in en himmla härlig dygnsrytm naturligt! Jag ligger nu i soffan på altan och lyssnar på fåglar och schyssor, snart ska vi dra oss om YibbaYabba för att se vm finalen i fotboll tillsammans med alla glada kenyaner. Imorgon väntar vår första dykning i havet, egentligen skulle vi gjort det i förr går men vår kära instruktör, Ali, fick malaria. Nu är han på G igen som tur är. Det är lustigt dethär med sjukdommar, tycker ni inte? Skulle Ali varit i Sverige är det tveksamt om sjukvården skulle klara av att bota honom, medan det är självklart här. Man som kan tro att vi kommit längre inom sjukvård osv men så verkar inte vara fallet.

 

Jag och Theres gick för någon dag sedan yill affären för att köpa frukt, jag blev superlycklig när jag såg ett berg med morötter! Lyckliga gick vi hem med mango, morötter och färskpressad mangojuice, nöjda drack och åt vi. Ska också tillägga att frukten här... det går inte ens att jämnföra med sveriges - vad ska jag ta mig till när jag kommer hem och det inte kommer finns färsk mango!!? Hur som, senare samma dag åkte vi ut på en rundtur med Ali för att få se lite mer av landet, när vi åker genom de aldra fattigaste delarna av stadens "shopping gata" där det bla hängde härsket kött och fisk, frukter osv säger Ali: "Här finns allt man behöver, dock är det inte hygiensikt. Ät aldrig något från gatan. Jag upprepar ät aldrig något från gatan. Jag är van , men med era magar kommer ni vara döda inom några timmar." Både jag och Theres kollade på varandra och kände oss träffade. Jag kan ärligt säga att jag gick hem och skrev ett fint brev till min familj om det var så att jag nu skulle dö på riktigt. Såhät i efterhand är det hela lite komiskt, jag dog inte (uppenbarlIgen) och nu lever jag på morötter precis som i Sverige - dom är suer goda!

 

En av de maträtter vi blivit serverade av vår gullige kock Osman.