Man blir så glad ibland. Jag har sagt det förut mem det tåls att säga igen : Vilka härliga människor dessa Kenyaner är! På skolan jobbar ett antal goa och glada människor. Jag har redan berättat lite om Gloria. Joseph, som är en av skolans vaktmästare, är en väldigt godhjärtad person som har visat oss runt i små byarna. Vi har fått gå med honom hem till honom och han har verkligen fått oss att förstå hur det är att leva här. 

 

En annan man, Abraham som också arbetar som vaktmästare har vi spenderat en del tid med de senaste dagarna. Han är en klok man som har många visa tankar och funderingar. Igår följde han med oss till en färgaffär för att köpa målarfärg till biblioteket. Tanken var att han skulle gå åt oss då priserna har en tendens att stiga avsevärt när man är vit..Problemet var att vi inte kunde bestämma oss om vad vi skulle ha, så vi beslutade helt enkelt att gå tillsammans. Väl framme, när vi hade bestämt oss började Abraham och mannen bakom disken distutera priset på swahili. Efter en stund vände sig Abraham till oss och sa på engelska: "Ni får ett bra pris. Men kom ihåg att behöver ni någonsin någnting annat - här eller någon annanstans - säg att ni är afrikaner så får ni ett rättvist pris.". Alla började skratta - jag, Therese, mannen bakom disken och en annan kund som stod brevid oss. Den andre kunden , en man i 30 år ålderna, svarade: "Det låter som ett knep som är lite väl genomskinligt.", han höll upp sin mörkbruna arm mot min vita. Alla skrattade. Alla utom Abraham. Han drog med pekfingret tvärs över min och mannens underarmar, som fortfarande låg jämnsides, och sa: "Om jag skär här skulle ni inte kunna se någon skillnad alls. På insidan är vi alla lika.". Alla slutade skratta, vi stod där för ett ögonblick i tystnad innan mannen tog ned sin arm och försökte skoja bort den nu ganska allvarliga stämmningen genom att säga saker som "vi kanske inte har samma blodgrupp" osv.Kanske förstod han inte budskapet - men det gjorde vi andra. Detta är bara ett av de många exempel på när Abraham sagt något som fått alla i omgivningen att stanna upp för ett ögonblick. Han visade på att även om situationen inte alls var rasistisk på någotvis så finns det ingrott i oss att vi är olika. Även om vi inte säger det högt så kanske vi tänker i dessa banor emellanåt. Detta är deffinitivt en lärdom jag ska ta med hem till Sverige. Att själv fått uppleva att var den som sticker ut ( en vit i ett afrikanskt samhälle , eller tvärt om, upp och ned eller bakvänt), den som alla ser, den som alla tittar på, är en erfarenhet alla borde ha. Uppenbarligen behandlar vi varandra olika - ibland med mening ibland utan att tänka på det. Alla borde få vara den som sticker ut från majoriteten någon gång  för att kunna skapa förståelse. Vad jag menar är att det Abraham sa är så sant och tänkvärt! Den mannen har alla hästat hemma och ibland säger han så fina saker att man mästan blir tårögd. Världen behöver fler människor som Abraham!